Intervju med makro drottningen Tammy Bergström

I Sverige finns det många duktiga naturfotografer både erkända och icke eller mindre kända! Tänkte att jag här presenterar en fotograf som inspirerar! Tammy Bergström, en glad och pigg tjej från Skåne med massor av humor i sig! Hon brinner verkligen för djur och natur i livet, jag vet att det finns inget som gör henne mer ont än att se hur djur exploateras, utnyttjas, behandlas av människan, allt annat är dubbelmoral och likställer detta med rasism. Tammy har en gång sagt ”man kan inte döma andra människor i deras länder för grymheter, när man i sitt eget land rättfärdigar samma beteende men på ett annat djur” Tammy och hennes syster Jonna åker ofta ut och fotograferar tillsammans, två systrar med mycket dåligt lokalsinne…undra om det införskaffats en GPS???? Även Jonna är en enormt duktig fotograf! men nu gäller intervjun Tammy! Hennes bilder är personliga med avtryck, starka med mycket kärlek för det stora i den lilla världen och det konstnärliga uttrycket i bildspråket! Tålmodig fotograf som fångar ögonblicket på rätt sätt. Jag vet också att Tammy har rätt inställning till fotograferandet! det är inte utrustningen som gör fotografen utan det är upp till bildskaparen hur bilderna blir i slutändan. På Tammys hemsida kan ni ta del av mer bilder.

Hur presenterar du dig själv kortfattat?
Vad svår fråga, bättre fråga någon som känner mig ju ) Men ok, jag är glad, galen, snäll, men säger vad jag tycker, och en vän av djuren!

Hur många år har du fotograferat?
Det har alltid funnits kamera i vår familj, även om det inte alltid var poppis att man lade beslag på den, iaf inte när filmen sen skulle framkallas ) Det tyckte iaf inte vår mamma som försökte berätta för en att det vore bra om man kunde få med motivet i rutan också ) så foto har alltid funnits, men exakt när, det minns jag inte riktigt.

Hur ser en bra bild ut i dina ögon?
Oj, svår fråga det med. Ser jag en bra bild på en Giraff, så ler ju mina ögon av åsynen. Men en riktigt bra bild för mig är en bild som berör mig, och då tror jag att just bilder som jag sett från krigsfotografer, samt djur
från fasansfulla situationer är det som gör mig mest berörd. Det väcker massor inom mig, även om jag ibland självklart önskar att jag inte fått se. Fick access till ett mycket stort bildbibliotek i USA och där få låna vilka bilder jag ville, när jag för några år sen jobba med en hemsida om djur och vår hantering och exploatering m.m av djuren. Dom bilderna jag såg där, kommer jag aldrig att glömma. Jag trodde i min enfald att jag sett det mesta, och var redo att jobba med det. Men bilderna där gjorde mig så oerhört förtvivlad. Jag kände så mycket avsky, sorg just då, och var inte kapabel att fortsätta mitt jobb, utan fick
ta en paus på ett ca halvår för att sen kunna få fram det jag ville, utan att för den sakens skull döma eller färga andra. Det handlade ju trots allt om upplysning. Så bilder som berör, är oftast de som smärtar mig mest, och något jag självklart önskar jag en dag kanske kunde förmedla. Verkligheten är oftast inte vacker tyvärr. Annars är ju F5’or och supercells något som mitt hjärta slår hårt för, och där har jag många personliga drömmar )

Vad är typiskt för just dina bilder?
Jadu, med tanke på vad jag svarat ovan om smärtan i bilden, så visar jag oftast motsatsen…. Kanske kärleken? Men annars gör jag väl just det man inte ska göra enligt normen? Ge det lilla livet en personlig karaktär? Vi får inte mänskliggöra eller disneyfiera små varelser  -dom är ju djur, insekter, inte människor med känslor!! Attan, det visste jag inte ;o) Men, det är just det jag vill göra – för hos mig har dom lika mycket känslor, rädslor, ångest, lycka som vi har. Är kanske det jag försöker få fram i en bild. 

Du har ett särskilt förhållande till djur och natur, vill du förklara lite mer?
Haha, här har jag skrivit massor om djur, så kommer denna frågan ) Ja, jag älskar djur, alla djur! Och man får inte säga som jag gör, för då är man onormal m.m. – men jag föredrar oftast djuren och naturens sällskap framför människans. Men varför just djur blivit något som står mig så varmt om hjärtat vet jag inte riktigt, min syster Jonna är ju likadan! Generna? Nej, vår bror hade mest tjejer i skallen ) Våra föräldrar var måna om att lära oss respektera djuren och vår vackra natur. När man blev äldre och börja fråga dom varför vi gjorde si å så med djuren, så sa dom aldrig att så är det bara, eller att så har det alltid varit, utan sa alltid åt oss att följa vårt hjärta och lita på det.

Vad är viktigast för dig i ditt fotograferande?
Att få fram den där känslan som jag kanske ser, men som jag oftast misslyckas med ) Så, det är bara på det igen å igen! Men det är klart kul om man kan fånga det där man ser…himla svår fråga Magnus, ställ inte så svåra frågor till mig )

Vilka utställningar/föreläsningar har du gjort???
Jag är totalt värdelös på utställningar, föreläsningar – det är liksom inte min stil! Och det påminner mig om att jag måste svara på ett mail, tack ) Men jag har gjort två föreläsningar/bildvisningar. Haft två utställningar, där jag inte ens var med som person. Ärligt talat, jag fattar liksom inte varför jag skulle stå där och snacka om mina bilder? Vad ska jag säga? Hur intressant är det egentligen för andra kan jag fråga mig själv, och då få fram svaret, – noll intressant. Dessutom kan jag inte vara allvarlig för länge, och anser inte att folk ska kasta bort sin tid på att se mig snacka om mina bilder. Är kul om nån gillar dom bara ) Sen är jag helt värdelös på allt tekniskt, minns en bildvisning jag och min syster var inbjudna att hålla och hur himla gulliga alla var och fråga massor av frågor. En del frågor var ju av den här tekniska biten och då stod
man där som ett fån och fråga tillbaks – vad snackar du om? Jag vet inte ens vad en del tekniska ord betyder -jag tog bilden , hade den slutartiden och det brännvärdet, ett macro, det var skymning, solen stod där – räcker inte det?  Nej )

Hur ser dina framtidsplaner ut i ditt fotograferande??
Att fånga en F5’a

Kan du nämna några eller någon fotograf som inspirerar dig??? 
Min syster Jonna är min största inspiration. Det finns så många duktiga fotografer, både erkända och icke erkända men alla dessa namn får inte plats här på din blogg, några krigsfotografers bilder sitter i minnet men tyvärr minns jag ej namnen, bara bilderna. Om jag skall nämna ett namn förutom min syster så blir det Robert Capa!

Har du några råd till de som just börjat med fotografi?
Ja, att leka sig fram, testa alla inställningar i kameran, skruva på knapparna och lär dig hur de fungerar, vad allt sen heter, kan man lära sig nån annan gång, om man nu vill det.

Har du exempel på några favoritbilder bland dina egna?
Jaaaa, några bilder på mina f.d hundar har jag, bilder som har ett personligt värde för mig bara. Bilder där jag kanske lyckats fånga den där blicken som sa mig allt…Men annars, så vet jag faktiskt inte, så det blir några som låg i en mapp.

En på en Nyckelpiga sååååå klart ;o) Vad är jag, utan min piggelina? Jag är
obotligt förälskad i henne ju, så en piga måste få vara med!

Myrorna,-  jag har datorn full av myror, det kryper som bara den här, så nu
kan det få krypa lite hos dig )

Klockgrodan på bladet är jag glad för däremot, då vi inte såg att det var en
klockgroda förrän vi låg ner och såg den goa fina magen med det vackra
mönstret, då blev man jätteglad – det är ju en utsatt art.

Lövgrodan är fantastisk, om den så sitter och spelar i träden eller kryper
runt i vassen. Denna bilden gör den kanske inte rättvisa, med tanke på att
jag ej fokuserat så mycket på dess fina gröna färg, men här var det magen
som tilltala mig mest )

Tusen tack för att du ville ha med mig i din intervju!
ps…GPS köpte jag till syrran så nu hittar vi hem

/Tammy